Du skiter i mig. Du stänger mig ute utan anledning. Vill inte prata, vill inte svara, vill inte förstå. Varför? Det tar på mina krafter. Att ständigt vara ledsen, att ständigt känna att man inte duger, att ständigt känna denna oro. För vad? För smågrejer, för ingenting. Så onödigt. Det skär i mitt hjärta att känna såhär. Försöker få kontakt med dig. Du svarar inte någonstans. Är det det som får dej att må bra, att jag inte vet, att jag ligger i min ensamhet och mår dåligt? Livet är hårt, det vet jag. Men att det skulle bli såhär hade jag inte aning om. Vill bara få allt bra, att ha det någorlunda bra iallafall. Känner mig hjälplös. Försöker med allt. Men du bara stänger mig ute. Är det meningen att jag ska sluta försöka? Vill inte, tänker inte heller. Det är dej jag kämpar för och det kommer jag göra tills den dagen du säger stop.

Det är dig jag älskar.